b Feb. 15, 1817, Paris, France d.Feb. 19, 1878, Paris French 78, French landscape painter. He went to Italy early in life and later studied in Paris with Paul Delaroche. Although usually classed with the Barbizon school, he never lived in Barbizon. His last 30 years were spent largely in his houseboat on the Seine and the Oise, and he is best known for his pictures of the banks of those rivers. He was particularly successful in his atmospheric depiction of dawn, twilight, and moonlight. His later pictures are handled with great breadth. Monet and Boudin were especially attentive to his work. Daubigny is well represented in the Louvre, the Mesdag Museum (The Hague), the National Gallery (London), and the Metropolitan Museum. Characteristic are his Return of the Flock??Moonlight, Banks of the Oise, and Moonlight. His son Karl Pierre Daubigny, 1846?C86, painted in his father manner.   Related Paintings of Charles Francois Daubigny :. | Rising Moon in Barbizon | Alders | The Pool at Gylieu | Banks of the Oise | Poppy Field |
Related Artists:
Axel Kulle
painted Den forlorade sonens aterkomst in1882
MENGS, Anton Raphael
German Neoclassical Painter, 1728-1779 Painter and writer, brother of Theresia Concordia Mengs. His early career was at the Dresden court; thereafter he worked principally in Rome and Madrid, notably on the frescoes at the Villa Albani and the Palacio Real respectively. As an early exponent of Neo-classicism he produced some impressive classical and religious scenes, though he was most accomplished as a portrait painter. Under the influence of Johann Joachim Winckelmann he also wrote some theoretical works, of which the most important is the Gedanken ber die Schenheit und ber den Geschmack in der Malerey (1762). Although acclaimed during his lifetime
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).